Hur som helst. Jag kom hem, precis som vanligt, helt slut på energi och med huvudet fullt av arbete. Jag måste ringa den patienten då, jag måste dokumentera den bedömningen, jag måste ......
När min sambo utan förvarning säger: - Vi kan väl baka bullar idag!
- Va?! säger jag.
- Ja, för det kommer ju folk under veckan! säger han.
Till saken hör att det är någon som fyller år imorgon och jag, som är den planerande typen, har över en lång tid försökt att få klart för mig vilka som kommer och lite vad födelsedagsGubben vill bjuda på. Utan gehör och resultat givetvis. Så det har i sin tur lett till att jag för tillfället lagt ner detta planerande. Men så igår, slog han till, med sin impulsivitet och ville baka. Och nu tänker ni givetvis: Låt mannen baka!
Jo visst....men nu är det ju som så att det kommer lite mer grejer på köpet när mannen bakar. Han står för kreativiteten och skapandet. Jag står för planeringen och återställandet. Vilket resulterade i att jag fick åka och handla ingredienser och sedan förbereda köket på bakning. Sedan drog han igång, min älskade sambo, slevade deg så att mjölet yrde, kastade degen upp i luften för att få den härligt fluffig och till sist så spred han ut alla fantastiska kryddor och smetade ut margarinet, icke att förglömma!
Ja...sedan var det då min tur att ta reda på...hmm...eländet! För när min sambo använder sitt skapande och sin kreativitet, så hamnar ingredienserna inte bara där de ska vara, enligt mig, utan även på bänken, bordet, golvet, skåpluckor och ibland på honom själv! Jag önskar så att jag tagit ett bildbevis på detta, men jag var ganska manisk och upptagen med städningen. Men nu är köket sanerat, ganska bra i och för sig, men från början var det inte så jag hade planerat min måndagkväll! Men nu har vi bullar i frysen inför stundande kalas. Det här med frysen är ett helt annat kapitel. Men det som är värt att nämnas är att det blir kräftor till middag ikväll, för frysen var inte anpassad och planerad för bullbak.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar