Häromdan så överraskade jag min vän uppe i skogen. Knackade på med tulpaner och chokladpudding i handen. Inte för att det var hennes födelsedag eller så, utan bara för att jag kände att hon kanske behövde det. Jag tror att det uppskattades! Och jag uppskattar min vän uppe i skogen! Hon är en relativt nyfunnen vän, men en sån där vän som är lojal och som jag vet att jag kan prata med allt om. Vi har olika egenskaper, som vi båda är ganska medvetna om, vilket i sig är ett roligt samtalsämne. Hur som helst....jag är glad att jag funnit min vän uppe i skogen!
Samtidigt som jag bar iväg för att överraska min vän, så visade det sig att en annan gammal kär vän stått på min trapp och skulle göra dito för mig! Sådant blir jag väldigt glad och rörd över, trots att våra vägar inte möttes denna gång! Hmm...är det ödet?! Att överraska någon, som i sin tur överraskar någon annan?! Även om det blev lite olyckligt häromdan?! Men jag och min gamla kära vän har en plan om att träffas snart, vilket vi båda ska jobba hårt för att ro i land. Kanske är det något jag kommer berätta mer om vid senare tillfälle.
En uppmaning till er alla är att visa uppskattning eller överraska någon bara så där, utan anledning, finns inte många saker som slår känslan man får i kroppen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar