Pratade med en mycket kär gammal vän igår. En av mina "partners in crime". Bodde i samma stad under en ganska lång tid och gjorde det mest ihop. Det var roliga tider! Vi spelade i samma fotbollslag, tejpade fötter ihop, gymmade, drack en del alkoholhaltiga drycker tillsammans, gick på stan och shoppade, diskuterade mer och mindre viktiga samtalsämnen, skrattade och grät ihop, ja allt som unga goda vänner gör! Och tänk så mycket mat vi lagade tillsammans och tänk så mycket vi två, tillsynes ganska små tjejer, proppade i oss i matväg! Glömmer aldrig när vi gjorde klyftpotatis och lövbiff (vilket för övrigt var vår specialité) och vi slog vårt rekord när det gäller hur många potatisar vi gjorde på....8 stycken VAR!!! Efter middagen kunde vi konstatera att det var alldeles lagom, för tomt blev det! Aptiten har det då aldrig varit fel på! *fniss* Saknar väl inte staden så mycket egentligen, men saknar däremot människorna, däribland min "partner in crime"!!!! För några år sedan fick jag världens bästa nyhet.....min älskade vän skulle bli mamma och frågade om jag ville bli gudmor! Självklart tackade jag JA till ett sådant ärofyllt uppdrag! Det är med blandade känslor som jag ser tillbaka på åren, önskar nämligen att jag hade haft möjlighet att finnas på plats mer för både mamman och guddottern....men på grund av avståndet mellan oss så har det inte varit möjligt! Med det sagt, så vill jag säga att NI finns ständigt i mina tankar och att jag är så glad för att NI finns i mitt liv, om än en bit bort!
Min älskade guddotter kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta och jag drömmer om den dagen då jag förhoppningsvis får presentera en alldeles egen "Gudagåva" för både henne och hennes mor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar